Färdig!!!

Allt är klart och publicerat! Nu är det bara att invänta ett godkännande...

Ett år senare...

Vad är nu då pedagogisk dokumentation? Jag tror faktiskt att jag börjat att förstå grejen… I alla fall har jag skapat mig en egen tolkning vad det betyder för mig. Jag anser att det är när man dokumenterar en process och reflekterar över denna tillsammans med barn eller kollegor som dokumentationen blir pedagogisk. Dokumentationen ska hjälpa mig att se vilka vägar det fortsatta arbetet ska ta. Vad är det som fångar barnen, vad är det de vill utforska vidare. Den ska också hjälpa till och synliggöra lärprocesser hos barnen och mig. I höst har jag kommit i kontakt med en väldigt bra bok: Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan: Pedagogisk dokumentation som Skolverket gett ut. Den förklarar på ett väldigt enkelt sätt vad det hela handlar om och leder till ”Pedagogisk dokumentation skapar /…/ förbindelser mellan det som hänt, nuet och det som är på väg att hända – den sätter saker i rörelse mot framtiden samtidigt som den innebär en reflektion över det som varit. Jag känner att jag blivit bättre på att dokumentera pedagogiskt men har svårt att avgöra  om det är kursen som lärt mig detta eller om det är en ny kollega jag arbetade tillsammans med förra året, troligtvis är det en kombination!

Jag har efter sommaren flyttat med ”mina” barn upp till en äldreavdelning och jag märker en stor skillnad när det gäller att föra samtal med äldre barn. Vi arbetar med projekt där det är barnen som är den drivande kraften vart vi ska hamna. Jag använder ofta iPaden till att filma för att i efterhand kunna höra vad som egentligen sas, ska jag sitta och anteckna missar jag lätt hälften. Det är också kul att låta barnen visa för varandra vad som diskuterats. Jag använder sedan bilder ur filmerna och lägger in i en PowerPoint tillsammans med barnens kommentarer och mina tankar. ”I ett utforskande arbetssätt blir den pedagogiska dokumentationen oumbärlig som en agent eller en kraft. Dokumentationen synliggör de frågor och de problem som barnen är intresserade av och den kunskap som uppstår i olika situationer.” (Skolverket 2012)

Jag kan se att iPaden underlättar mitt arbete många sätt jämfört med en digitalkamera. Det är lättare att se på bilder och filmer direkt utan att först behöva lägga över på dato och man kan även använda den som en uppslagsbok (googla) om det är något jag och barnen funderar över.

Filmprojektet tycker jag var roligt när jag väl kommit på vad filmen skulle handla om. Jag var lite skeptisk till att redigera filmen i iMovie, men det var faktiskt inte särskilt svårt. Jag har börjat lägga in små snuttar från våra projektsamlingar nu i iMovie och kanske kommer det att till slut bli en film… Jag har även planer på att börja låta barnen spela in egna trailers, tror att det skulle funka jättebra, eftersom man får så mycket hjälp hur man bygger upp det.

Jag blev ju inte så övertygad av portfolioboken, tyckte att det kändes lite förlegat, vi ska nu ska avveckla våra pärmar och börja använda oss av Unikum istället till våra utvecklingssamtal. Jag hoppas att det ska fungera att föra över bilder och filmer från paddan rakt in i Unikum för då känner jag att det verkligen kommer att underlätta! 

Sammanfattningsvis vill jag säga att jag tycker att det varit en rolig och utvecklande utbildning som både gett mig ny kunskap och ett nytt kontaktnät med likasinnande och jag tror att iPaden har kommit för att stanna…

Är säcken full nu då?? Nä, där finns nog plats för mer, kanske en fortsättnings kurs…?

Källa: Uppföljning, utvärdering och utveckling i förskolan: Pedagogisk dokumentation, Skolverket 2012

 

 

 

 

 

Mediers påverkan i lärmiljöer

Efter att ha läst Småungar och medier 2010, Fakta om små barns användning och upplevelser av medier, har det väckts en massa tankar hos mig. Det som framför allt slog mig var hur mycket jag tror att denna statistik skulle vara förändrad om det gjordes en ny undersökning i dag! Den stora punkten som jag tror skulle ha förändrats är den om spel och surfning och detta beroende på att surfplattorna kommit. Men jag vet egentligen inte hur många familjer det är som har sådana hemma, det kanske bara är här i Mölndal som det känns som om att alla har en! Detta är i alla fall en skillnad som jag ser hemma hos mig. Jag har ett barn i varje målgrupp. Innan iPaden introducerades här hemma för snart ett år sedan så spelade min äldsta ibland på datorn (och då självklart på Bolibompa) men Youtube var något som kom med iPaden och framför allt det dagliga användandet. Min minsta har i stort sätt aldrig spelat dator, men är en fena på iPaden och använder även hon den nästan dagligen.

Hur påverkas barnen av denna utveckling på förskolan? Barnen på min förskola använde sig sällan av datorn att spela eller surfa på (arbetade i och för sig med 1-3 åringar tidigare) men nu senaste året används iPaden en hel del. Dels får barnen ibland spela på den, men oftast används den ihop med en pedagog till att dokumentera eller utforska. När iPaden introducerades i januari var det få som visste hur den fungerade, men jag tycker mig se en utveckling under året där dels fler har skaffat egna hemma och att fler föräldrar använder sig utav smartphones. Jag tror inte att barnen påverkas negativ av denna utveckling utan dagens barn kommer att ta sig igenom skolan och skaffa sig kunskap på ett helt annat sätt än vad barn tidigare gjort. Vad jag själv kan känna är att man ”aldrig går ovetande” längre, är det något man undrar över googlar man på det i sin telefon eller på paddan och får svar. Det kan kanske finnas en risk i att man aldrig behöver anstränga sig för att hitta lösningar, men barnens hjärnor får väl träning på andra sätt.

Källa: Småungar och medier 2010, Fakta om små barns användning och upplevelser av  medier, Mediarådet 2010

 

Reflektioner om min film

Det som har varit svårast med detta filmprojekt var att hitta på en bra story! Jag bestämde mig ganska tidigt för att jag skulle använda mig utav mina två döttrar i filmen för att slippa söka tillstånd hos föräldrar. Att hitta lärsituationer mellan en sexåring och en treåring är inte svårt, det sker dagligen, men att hitta en situation som det går att bygga en film på var lite klurigt. Jag ville göra mitt manus efter berättarkurvan som vi fick testa vid senaste träffen, där det skulle ske någon form av konflikt och konfliktupptrappning och där lärande skulle bli vändpunkten. Tillslut kom jag att tänka på att min treåring tidigare under våren lärt sig att ta fart på gungan själv och den glädje hon visat över detta. Detta skulle jag kunna bygga min film runt!

När jag väl bestämt vad min film skulle handla om skrev jag synopsis och började fila på mitt manus. Jag utgick från boken ”Manus och dramaturgi för film” (Granath 2006) och valde att använda mig av den amerikanska stilen på hur ett manus skrivs. Det var bra att tänka efter ordentligt hur jag ville ha det för det underlättade sedan filmningen, men vissa delar ändrades ändå under gång. När jag sedan gjorde bildmanuset hade jag ganska klara bilder i mitt huvud hur alla klippen skulle se ut. Jag ville använda mig av flera olika kameravinklar för att ge filmen mer liv.

När allt var klart var det dags för att börja filma. Mina döttrar tyckte att det skulle bli jätteroligt och med sexåringen var det inte några problem, men att få en treåring som precis lärt sig gunga själv agera som att hon inte kunde gunga var svårare… Det blev en hel del omtagningar och jag fick även klippa in en del stillbilder i filmen, jag ville ju inte att hon skulle ramla av gungan på riktigt!

 

När jag filmat allt var det dags att börja klippa. Först blev filmen jättelååång, alla klippen blev för långa och den var tråkig att titta på. Jag klippte ner den mer och använde mig av korta klipp och då blev den intressantare. Jag hade en bild i huvudet av hur vissa klipp skulle se ut, tex när lillasyster springer ut genom hallen och sedan fortsätter ut till gungorna. Jag ville att det skulle stämma exakt så där blev det lite finlir, inte helt lätt på iPaden!

 

När filmen var färdigklippt var det dags för ljud. Jag insåg direkt att jag inte kunde använda mig av det ljud som spelades in när jag filmade, för där är jag med och regisserar hela tiden. Istället fick storasyster agera berättarröst och det gjorde hon jättebra! Lillasyster fick också lägga på några repliker för att förstärka sina scener. ”I dramatiska scener med starka känslor finns inte plats för långa analyserande repliker, utan där är replikerna i regel korta och känslosamma.” (Granath 2006, sid 88) Jag hittade inget bakgrundsljud i imovie som jag tyckte passade in i min film, utan jag skapade eget i Garageband och då kunde jag även växla mellan dur och moll under olika delar av filmen.

 

 

Jag tycker att det har varit en rolig, men tidskrävande uppgift, att göra denna film. Jag vet att jag kommer (och har redan gjort) använda mig av imovie som dokumentationdverktyg på jobbet, men då blir det inte så mycket manus arbete, utan snarare dokumentärfilmer om våra projektarbeten.

Jag Vill Också Gunga!

Filmmanus

JAG VILL OCKSÅ GUNGA

1. EXT TRÄDGÅRD – DAG                                                                             

Storasyster, Lillasyster

STORASYSTER, en flicka i sexårsåldern sitter på en gunga och gungar. Hon är klädd i jeans och tröja. Hon gungar högt, fram och tillbaka, ser väldigt lycklig ut. I fönstret står LILLASYSTER, flicka i treårsåldern, och ser längtansfull ut.

BERÄTTARRÖST

Det var en gång en storasyster som älskade att gunga.

Hela dagarna satt hon på sin gunga och gungade högre och högre.

2. INT/EXT INNE I HUSET/ TRÄDGÅRD – DAG                                              

Storasyster, Lillasyster

Lillasyster står i fönstret, man ser storasyster gunga ute i trädgården.

BERÄTTARRÖST

Inne i huset stod lillasyster och tittade längtansfullt på henne.

3. LILLASYSTERS POV TRÄDGÅRD – DAG                                                  

Storasyster, Lillasyster

Storasyster gungar i närbild

4. INT/EXT INNE I HUSET/ TRÄDGÅRD – DAG                                               

Storasyster, Lillasyster

Lillasyster står i fönstret, man ser storasyster gunga ute i trädgården.

LILLASYSTER

Jag vill också gunga

Kameran följer Lillasyster som går ut i hallen tar på skorna och springer ut till gungställningen i trädgården. När hon kommer fram hoppar Storasyster av och går in.

BERÄTTARRÖST

Lillasyster sprang ut till gungorna

5. EXT TRÄDGÅRD – DAG                                                                             

Lillasyster

Lillasyster försöker komma upp på gungan, men det är svårt. När hon lyckats sätta sig försöker hon få fart, men det går inte. Hon kämpar på och blir argare och argare, tillslut ramlar hon av gungan och börjar skrika.

BERÄTTARRÖST

Hon satte sig på en gunga och försökte ta fart, men det var svårt.

Lillasyster blev arg.

Men hon gav inte upp utan försökte igen.

Men då…

Hon ramlade av!

Lillasyster låg på gräsmattan under gungan och grät

6. EXT TRÄDGÅRD – DAG                                                                            

Storasyster, Lillasyster

Storasyster kommer springande

BERÄTTARRÖST

Då kom storasyster springande och frågade:

STORASYSTER

Vad är det som har hänt?

LILLASYSTER

Jag har ramlat av gungan. Jag kan inte ta fart

STORASYSTER

Ska jag visa dig hur man gör?

LILLASYSTER

Jaa

Storasyster hjälper lillasyster att komma upp på gungan och ger henne sedan lite fart. Hon sätter sig sedan på gungan bredvid och börjar vis hur man gör när man tar fart.

BERÄTTARRÖST

Systrarna satte sig på varsin gunga och storasyster

började visa Lillasyster hur man tar fart:

STORASYSTER

Framåt och bakåt

Framåt och bakåt

Framåt och bakåt

BERÄTTARRÖST

Lillasyster gjorde som storasyster sa och tillslut

 lärde hon sig gunga!

7. EXT TRÄDGÅRD – DAG                                                                             

Storasyster, Lillasyster 

Storasyster och Lillasyster sitter på varsin gunga och gungar högt, skrattandes.

BERÄTTARRÖST

Och så gungar de lyckliga i alla sina dagar…

Synopsis

Titel: Jag vill också gunga!

Längd: 3-5 minuter

Syfte: Skildra hur barn lär av varandra

Målgrupp: Barn och vuxna

Form: Kort spelfilm

Karaktärer och miljö: Storasyster och lillasyster iklädda vardagliga kläder. Gungställning i trädgård en vårdag

Dilemma: Storasyster sitter och gungar, Lillasyster vill också men kan inte ta fart själv.

Upptrappning: När Lillasyster försöker och försöker ramlar hon tillslut av och blir ledsen

Lösning: Storasyster lär Lillasyster hur man tar fart

Avslut: Båda gungar lyckliga i hög fart.

Bildmanus: Jag vill också gunga!

Att arbeta med portfolio

Redan innan jag började läsa boken Att arbeta med portfolio- teori, förhållningssätt och praktik (R & B Ellmin, 2003) var jag ganska skeptisk. Portfolio var något vi började arbeta med för många år sedan på min förskola. Alla barnen hade varsin pärm som skulle ha ungefär samma innehåll, och inför varje utvecklingssamtal skulle man sätta sig med barnen och gå igenom deras dokument och göra dem medvetna om deras lärande. Vi fick aldrig detta att fungera, vi satte in bilder och teckningar, men det blev mer av ett fotoalbum, helt utan reflektion. Professor Lars Lindström skriver i boken: ”En portfolio är en mapp (pärm, kartong, cd) med en elevs arbeten och tankar som samlats in för att dokumentera elevens utveckling. Nycklebegreppet är alltså reflektion (egna tankar kring den man har gjort)…” (Ellmin 2003, sid 10) Faller man på det med reflektionen faller ju hela tanken med portfolio!

Boken har inte övertygat mig alls till att bli sugen på att arbeta med portfolio. Jag tycker att den motsäger sig själv lite. På sidan 118 refererar den till Lpfö98 ”Verksamheten skall utgå från barnens erfarenheter, intressen, behov och åsikter.” På sidan 84 visar författarna några förslag på vad en portfolio kan innehålla; barnen ska rita ett självporträtt varje år, mäta längden, skriva namnet osv. Jag anser inte att detta är att utgå från barnens intressen! Det finns barn som inte vill ”rita under tvång”, som kanske aldrig får till ett själporträtt, men som är fantastiskt duktig på att måla fåglar, jag tycker det känns förlegat!

Men hur dokumenterar och synliggör jag barnens lärande då? Jag fotar och filmar mycket med iPad och kamera. Tillsammans med mitt arbetslag reflekterar vi över vad som skett och sedan återknyter vi till barnen under tex ett stormöte. Detta dokumenteras igen och sedan reflekteras i det igen… Vi låter ofta de barnen som gjort en upptäckt berätta detta för sina kompisar och på det sätter blir de medvetna om vad de lärt sig. Vi hänger upp pedagogisk dokumentation på väggarna och sparar den digitalt.

Vi har mer eller mindre lagt ner våra pärmar, de äldsta barnen har kvar sina, men vi går mer och mer över till att bara spara digitalt. Vi har börjat utforma ett utvecklingssamtalsunderlag i Unikum som ska börja användas nästa år. Tanken är, som jag har förstått det, att i detta ska även pedagogisk dokumentation kunna sparas. Det känns modernt att inte skriva ut en massa papper och det blir lättillgängligt för föräldrarna som får egna inloggningar. Det jag kan känna som är negativt är att barnen inte lika lätt kan titta på sina dokument som de kan i en pärm.

Boken innehåller dock en massa bra tankar och idéer och jag tror verkligen att den är bra som handbok den dag man vill börja nyttja detta arbetssätt. Även om jag nu inte är så intresserad av att arbeta med portfolio kan jag ändå se en massa fördelar med arbetssättet, framför allt inom skolan. ”Porfoliometodiken gör det möjligt för varje enskild elev att synliggöra och påverka sin egen framgångsväg.” (Sid 21) Skoleleverna kan själva sköta om den och styra över dess innehåll. Författarna skriver även: ”Portfolio är en dokumentation som mer än betyg eller betygsliknande omdömen visar vad eleven är kapabel till, hur hon/han lär och utvecklas över tid och har varit delaktig i sitt eget lärande.”(sid 116) Detta tycker jag är viktigt, betygen talar om en elevs faktiska kunskap, men de säger inte mycket om hur en hen har utvecklats i sin kunskap under en period. Jag hoppas att det är viktigare att känna att man lärt sig något än vad det står för bokstav i betyget!

Det börjar arta sig...

Från att för en vecka sedan inte ha några uppslag på vad min film skulle handla om så sitter jag nu med ett nästan färdigt manus och storyboard! Nu ska jag bara få mina barn att agera...

Filmboken

Har nu äntligen tagit tag i att läsa "filmboken". Den var lättläst och intressant och jag tror att jag kommer att ha nytta av den i mitt filmskapande. Nu återstår bara att komma på vad filmen ska handla om...


- Posted using BlogPress from my iPad

Självskattning

Hade tyvärr missat att fota den förra...




...men så här tycker jag nu!

Vad har jag egentligen lärt mig?

Halvvägs in i kursen har det nu blivit dags att sammanfatta vad jag hittills lärt mig, det är inte helt lätt att sätta ord på detta. Vad är ny kunskap, vad kunde jag innan? Vad har jag lärt mig på kursen? Vad har jag lärt mig av nya kollegor?

iPads hade jag ingen erfarenhet av innan, men känner att jag lärt mig att hantera den. Jag använder den främst till att filma och fotografera och kan se många fördelar till att använda den istället för kameran. Den är lätt att ta med in på möten och kunna visa bilder och filmer utan att behöva lägga över på datorn. Vi låter inte barnen använda iPaden särskilt ofta, utan den har blivit ett arbetsredskap för oss pedagoger.

Padcasten vi fick i uppgift var rolig att göra och ett bra sätt att lära sig Garagebands alla funktioner. Det är nog tyvärr inget jag kommer att använda mig av i arbetet, utan jag känner att när det handlar om att visa små barn deras lärande så vill jag ha med bilder också inte bara ljud.

Frågan Vad är pedagogisk dokumentation? har jag inte riktigt hittat svar på ännu. Jag har längevarit medveten om att det inte bara är att sätta upp foton med kommentarer. Ett tag tänkte jag att det var just kommentarerna till fotona som skulle vara pedagogiska. Nu har jag  fastnat lite i att den pedagogiska dokumentationen är själva reflektionstillfället. Det är ju det tillfället som gör dokumentationen pedagogisk, när jag och mina kollegor sitter tillsamman och går genom det vi arbetar med. Resultatet är ju inte det viktigaste!

Den här terminen har vi kommit igång ordentligt med ett projekt om ljus. Jag känner att barnen verkligen har fångats av ämnet och att det är de som driver det framåt. Vi har varit bra på att dokumentera med foto och film. Hillevi Lenz Taguchi skriver: ”Genom att den vuxne alltid utgår från dokumentationen av barnens arbete och tankar för att föra temat framåt, ges barnen makt över sitt eget lärande.” (sid. 53) Jag känner att jag börjar förstå det här nu. Jag kan med hjälp av dokumentationen se vad det är barnen fastnat för och jag låter barnen berätta för sina kompisar om vad de upptäckt istället för att jag gör det. Vi har börjat med stormöten där vi återknyter till vad vi gjorde förra gången och där barnen själva berättar vad de upplevt och lärt sig.

Vi samlar all dokumentation i en powerpoint och det tycker jag funkar jättebra. Det är lätt att hitta och man kan följa hur projektet fortlöper. En del skriver vi ut och sätter upp, men en hel del är bara till för oss pedagoger, våra tankar och funderingar om vad som händer och hur vi ska gå vidare. ”Observationer och dokumentationer syftar till att öka kunskapen om hur barn och lärare söker och konstruerar kunskap” (Wehner-Godée, sid. 11) En av de roligaste sakerna med detta ljusprojekt är att jag har lärt mig så mycket också. Tillsammans med barnen har vi kommit fram till t.ex. hur solkatter bildas och varför de ibland har olika färg. Jag känner att jag blivit en medforskande pedagog!

Att sätt ord

Hmm... det är svårt att sätta ord på sitt lärande... Skulle önska att någon kunde göra en pedagogisk dokumentation av min utbildning som visar vad jag lärt mig...

Pedagogiska stunder

Här är nu min Padcast: Pedagogiska stunder

Färdig!!!

Tjohoo, nu är min Padcast färdig! Nu ska jag bara klura ut hur jag får in den i bloggen...

Kurstillfälle 2

Idag har vi haft vårt andra kurstillfälle. Det var intressant att höra vad mina lärgruppskompisar fått för tankar från litteraturen och hur detta påverkar dem i deras arbete.
Det kändes också väldigt bra att få en genomgång av GarageBand, börjar nog fatta hur appen funkar, men har inte alls klart för mig vad mitt program ska innehålla. Det känns lite tidspressat med bara en månad på sig...



- Posted using BlogPress from my iPad

Pedagogisk dokumentation VAD-HUR-VARFÖR?

Förskolan jag arbetar på har sedan 2007 arbetat mot att bli en Reggio Emilia inspirerad förskola. I och med detta förändringsarbete har vi diskuterat pedagogisk dokumentation en hel del, hur vi ska använda detta arbetsverktyg för att kunna utveckla och förändra vårt arbete. Många av oss har läst ”Barns lärande ur ett Reggio Emilia perspektiv” på Högskolan i Borås där en del av kursen rör pedagogisk dokumentation. Trots detta är vi långt ifrån hur de arbetar i Italien. Det är svårt att lära sig att få dokumentationen pedagogisk och det är svårt att hitta tid till den viktiga gemensamma reflektionen. Vi dokumenterar ofta och reflekterar tillsammans, men sedan då? Hur tar jag mig vidare från reflektionen till att gå vidare i arbetet med barnen? ”Dokumentationen blir pedagogisk först när den sätts in i och får verka i ett pedagogiskt sammanhang” (Wehner-Godée, sid. 11)

Jag har läst både Varför pedagogisk dokumentation? (Lenz Taguchi) och Att fånga lärandet (Wehner-Godée) tidigare, men det var för tre år sedan och precis i början av vårt förändringsarbete. Jag tycker att nu när jag läser dem förstår jag dem på ett helt annat sätt och det känns skönt. Det borde betyda att jag utvecklat mitt arbete något i rätt riktning.

                   I den reviderade läroplanen (lpfö 98) har det tillkommit ett nytt avsnitt som handlar om uppföljning, utvärdering och utveckling. Nu kommer vi inte undan längre, nu står det i läroplanen att vi måste dokumentera, följa upp, analysera och utvärdera! ”Förskollärare ska ansvara för att varje barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följs upp och analyseras för att det ska vara möjligt att utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner”. (sid. 17) Där står också: ”Det behövs också kunskap om hur barns utforskande, frågor, erfarenheter och engagemang tas till vara i verksamheten, hur deras kunnande förändras samt när de upplever verksamheten som intressant, rolig och meningsfull.” (sid. 14) För att vi ska få den här kunskapen krävs reflektion och för reflektion krävs det dokumentation.

Jag ska nu försöka ge en bild över vad, hur och varför vi dokumenterar i mitt arbetslag:

VAD?

Författaren skriver i Att fånga lärandet: ”Det är upplevelser och upptäckter av det som sker här och nu som senare ska bilda underlag för reflektion och för vad var och en har att berätta i sin dokumentation” (Wehner-Godée, sid. 35) Det är detta vi i vårt arbetslag gjort under hösten, vi har observerat och dokumenterat hur barnen tar emot olika materialet. Vi har erbjudit en rad olika, för dem nya, material för att se vad som händer och vad barnen intresserar sig för.

HUR?

Vi har använt oss av kamera för att fotografera och filma barnen och vi har sedan tillsammans reflekterat över bilderna/filmerna. Vi har reflekterat utifrån frågeställningar och försökt ha ett bestämt fokus för att veta vad vi ska titta efter. ”Utan diskussion och reflektion kring dokumentationen och arbetet, sker ingen utveckling och förändring, varken av det egna eller barnens arbete” (Lenz Taguchi sid. 69) I höstas fick jag en ny kollega som är ateljerista och som tidigare arbetade på en annan Reggio Emilia inspirerad förskola. Hon har en större erfarenhet av och kunskap om pedagogisk dokumentation och detta har hjälpt mig att komma vidare i förståelsen hur reflektionen ska kunna föra arbetet framåt, men ännu känns det bara som jag snuddar vid det.

                 I boken Att fånga lärandet står det: ”Videoobservationer har visat sig vara en särdeles bra metod när det gäller att fånga småbarns upplevelser och lärande i förskolan. Deras begränsade verbala förmåga och flödet av händelser gör det svårt att använda ljudinspelare och att hinna dokumentera i skrift.” (Wehner-Godée, sid. 85) Jag tycker att det allra bästa dokumentationssättet är att filma. Att få med vad barnen säger på film ger så mycket mer än när jag försöker skriva ner det. Det går åt väldigt mycket av min fokus på själva skrivandet som jag slipper när jag istället filmar.

VARFÖR?

I mitt arbetslag använder vi oss av pedagogisk dokumentation för att ta reda på mera. Vi vill bli medvetna om vad det är som fångar barnen. Vad de gör med materialet och vad materialet gör med dem. ”Observationer och dokumentationer syftar till att öka kunskapen om hur barn och lärare söker och konstruerar kunskap” (Wehner-Godée, sid. 11) Vi vill genom reflektion ta reda på vad det är som barnen försöker att förstå och synliggöra deras lärprocesser med bild och text. ”Dokumentation handlar om att synliggöra processen, inte resultatet” (Wehner-Godée, sid. 22)
               Genom reflektionen får vi också en gemensam grund i arbetslaget, vi blir medvetna om vad som intresserar barnen och hur vi kan förändra vårt arbetssätt för att bemöta och utmana dem på bästa sätt. Författaren skriver: ”Genom att reflektera över sitt arbete med barnen och ändra sitt handlingssätt efter sina erfarenheter kan pedagogen bli alltmer medveten om barns lust och nyfikenhet, deras uttryckssätt och tankar och hur man som pedagog ska handla.” (Wehner-Godée, sid. 22) Det är precis detta vi vill uppnå!
               Det vi märkte att barnen fascinerades mycket av under hösten var en overheadapparat, att med hjälp av den och olika föremål skapa skuggor på väggen. Detta kommer vi att bygga vidare på nu i vår, ljus, skuggor och olika reflekterande material. ”Genom att den vuxne alltid utgår från dokumentationen av barnens arbete och tankar för att föra temat framåt, ges barnen makt över sitt eget lärande.” (Lenz Taguchi, sid. 53) Vi ska låta barnen föra arbetet framåt och se vart vi hamnar…
               En annan anledning till att vi använder oss av pedagogisk dokumentation är att synliggöra vår verksamhet för barn och föräldrar. Barnen i min barngrupp kan inte alltid berätta vad som hänt under dagen och då kan det vara lättare när det finns bilder som stöd.

Källor:

Varför pedagogisk dokumentation? Hillevi Lenz Taguchi, 1997

Att fånga lärandet Christina Wehner-Godée, 2000
LpFö 98 Skolverket, 2011

Den svårfångade reflektionen

Jag har nu äntligen arbetat mig igenom denna bok. Den har inte varit helt lättläst och jag behöver nog reflektera lite mer över vissa delar av den. Jag tycker inte att den har gett mig som pedagog så mycket, reflektionerna i boken har inte varit av den sort jag använder mig av i mitt arbete. Jag tycker att mycket handlade om vad och hur fotografen tänkt när han fotograferat. När jag fotograferar barnen tänker inte jag på vilken riktning de har och hur deras armar befinner sig i relation till varandra utan mer vad som händer i situationen, vad de håller på med och intresseras av. Vad som sker i bakgrunden, eller hur miljön där ser ut har inte alltid att göra med det pedagogiska ögonblick jag vill föreviga.

I inledningen av boken står det: ”En viktig del av det reflekterande arbetet handlar om att kombinera och förena pusselbitar som inte synes höra ihop. Fantasin utgör en hjälp till nya kombinationer.” (sid 6) Här tycker jag att författaren ”slår huvudet på spiken”, det är det här allt handlar om. Under reflektionen försöker jag titta efter olika små detaljer som kan ge mig nya sanningar för att sedan kunna utveckla arbetet.

”Enligt John Dewey har perplexitet en viktig funktion – att förbluffas, förvirras, förvånas när något tagit en plötslig vändning så att vi på djupet tvingas ompröva och reflektera.” (kapitel 7, sid 121) Detta anser jag att man kan göra när man reflekterar tillsammans med någon som inte varit med i själva observations ögonblicket. När jag tillsammans men en kollega sitter och studerar en filmsnutt kan hon se helt andra saker än de jag gör och det kan tvinga mig fram till nya slutsatser och lärdomar.

Kapitel 11 handlar om hur man kan samtala och diskutera kring bilder. Hur samtalet kan struktureras i två faser. ”Det första som görs är en beskrivning av bilden. Denna följs av ett mer öppet betraktande eller en tolkning av den.” (sid 169) Jag tror att vi oftast hoppar över den första fasen, vi har bråttom att tolka situationen. Och återigen så är vi kanske inte så intresserade av själva fotot utan av den pedagogiska situationen som dokumenterats.

I det sista kapitlet, kapitel 12 börjar det äntligen bli intressant. Här handlar det i reflektionsexemplen om lärarsituationer, kan det vara därför jag tycker att detta kapitel är mer intressant? För att jag kan känna igen mig och relatera till dessa situationer? Kapitlet tar upp hur man kan strukturera sin reflektionsprocess; ”En enkel struktur, som ger en uppfattning om reflektionsprocessen är se – förstå – handla…” (sid 181) Detta blir en form av en forskningsmetod: ”Den inrymmer forskningens grundelement: insamling av data; bearbetning och analys samt slutsatser.” (sid 181) Jag tänker ta med mig denna struktur och försöka arbeta utefter den, men åter igen som jag skrev ovan, så tror jag att vi ofta hoppar över den första fasen, den där det gäller att ”bara” se, själva datainsamlingen. Vi har ofta för bråttom att börja analysera och förstå.

När vi hade litteraturseminarium med vår lärgrupp var vi ganska överrens om vad vi tyckte om boken. Vi hade markerat ungefär samma sidor i boken som vi tycke varit extra intressanta. Vi diskuterade även betydelsen av ordet reflektion och läste på sidan 35; ”Ordet reflektion /…/ kan bytas ut mot fundera, överväga, ta i beaktande, medvetandegöra.” Just ordet medvetandegöra tyckte vi kändes som en bra förklaring till vad det är vi vill använda reflektionen till. Att bli medveten om vad som händer och sker i situationen.

Källa: Den svårfångade reflektionen, Emsheimer, Hansson, Koppfeldt 2005

Lärgruppsträff

Idag har vi i lärgrupp 2 haft en träff. Det var kul att träffas igen. Vi diskuterade "Den svårfångade reflektionen" och hjälpte varandra med lite olika bloggbekymmer. Träffen fick dock ett något abrupt slut... (hoppas det löste sig Elselill!)


- Posted using BlogPress from my iPad