Pedagogisk dokumentation VAD-HUR-VARFÖR?

Förskolan jag arbetar på har sedan 2007 arbetat mot att bli en Reggio Emilia inspirerad förskola. I och med detta förändringsarbete har vi diskuterat pedagogisk dokumentation en hel del, hur vi ska använda detta arbetsverktyg för att kunna utveckla och förändra vårt arbete. Många av oss har läst ”Barns lärande ur ett Reggio Emilia perspektiv” på Högskolan i Borås där en del av kursen rör pedagogisk dokumentation. Trots detta är vi långt ifrån hur de arbetar i Italien. Det är svårt att lära sig att få dokumentationen pedagogisk och det är svårt att hitta tid till den viktiga gemensamma reflektionen. Vi dokumenterar ofta och reflekterar tillsammans, men sedan då? Hur tar jag mig vidare från reflektionen till att gå vidare i arbetet med barnen? ”Dokumentationen blir pedagogisk först när den sätts in i och får verka i ett pedagogiskt sammanhang” (Wehner-Godée, sid. 11)

Jag har läst både Varför pedagogisk dokumentation? (Lenz Taguchi) och Att fånga lärandet (Wehner-Godée) tidigare, men det var för tre år sedan och precis i början av vårt förändringsarbete. Jag tycker att nu när jag läser dem förstår jag dem på ett helt annat sätt och det känns skönt. Det borde betyda att jag utvecklat mitt arbete något i rätt riktning.

                   I den reviderade läroplanen (lpfö 98) har det tillkommit ett nytt avsnitt som handlar om uppföljning, utvärdering och utveckling. Nu kommer vi inte undan längre, nu står det i läroplanen att vi måste dokumentera, följa upp, analysera och utvärdera! ”Förskollärare ska ansvara för att varje barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följs upp och analyseras för att det ska vara möjligt att utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner”. (sid. 17) Där står också: ”Det behövs också kunskap om hur barns utforskande, frågor, erfarenheter och engagemang tas till vara i verksamheten, hur deras kunnande förändras samt när de upplever verksamheten som intressant, rolig och meningsfull.” (sid. 14) För att vi ska få den här kunskapen krävs reflektion och för reflektion krävs det dokumentation.

Jag ska nu försöka ge en bild över vad, hur och varför vi dokumenterar i mitt arbetslag:

VAD?

Författaren skriver i Att fånga lärandet: ”Det är upplevelser och upptäckter av det som sker här och nu som senare ska bilda underlag för reflektion och för vad var och en har att berätta i sin dokumentation” (Wehner-Godée, sid. 35) Det är detta vi i vårt arbetslag gjort under hösten, vi har observerat och dokumenterat hur barnen tar emot olika materialet. Vi har erbjudit en rad olika, för dem nya, material för att se vad som händer och vad barnen intresserar sig för.

HUR?

Vi har använt oss av kamera för att fotografera och filma barnen och vi har sedan tillsammans reflekterat över bilderna/filmerna. Vi har reflekterat utifrån frågeställningar och försökt ha ett bestämt fokus för att veta vad vi ska titta efter. ”Utan diskussion och reflektion kring dokumentationen och arbetet, sker ingen utveckling och förändring, varken av det egna eller barnens arbete” (Lenz Taguchi sid. 69) I höstas fick jag en ny kollega som är ateljerista och som tidigare arbetade på en annan Reggio Emilia inspirerad förskola. Hon har en större erfarenhet av och kunskap om pedagogisk dokumentation och detta har hjälpt mig att komma vidare i förståelsen hur reflektionen ska kunna föra arbetet framåt, men ännu känns det bara som jag snuddar vid det.

                 I boken Att fånga lärandet står det: ”Videoobservationer har visat sig vara en särdeles bra metod när det gäller att fånga småbarns upplevelser och lärande i förskolan. Deras begränsade verbala förmåga och flödet av händelser gör det svårt att använda ljudinspelare och att hinna dokumentera i skrift.” (Wehner-Godée, sid. 85) Jag tycker att det allra bästa dokumentationssättet är att filma. Att få med vad barnen säger på film ger så mycket mer än när jag försöker skriva ner det. Det går åt väldigt mycket av min fokus på själva skrivandet som jag slipper när jag istället filmar.

VARFÖR?

I mitt arbetslag använder vi oss av pedagogisk dokumentation för att ta reda på mera. Vi vill bli medvetna om vad det är som fångar barnen. Vad de gör med materialet och vad materialet gör med dem. ”Observationer och dokumentationer syftar till att öka kunskapen om hur barn och lärare söker och konstruerar kunskap” (Wehner-Godée, sid. 11) Vi vill genom reflektion ta reda på vad det är som barnen försöker att förstå och synliggöra deras lärprocesser med bild och text. ”Dokumentation handlar om att synliggöra processen, inte resultatet” (Wehner-Godée, sid. 22)
               Genom reflektionen får vi också en gemensam grund i arbetslaget, vi blir medvetna om vad som intresserar barnen och hur vi kan förändra vårt arbetssätt för att bemöta och utmana dem på bästa sätt. Författaren skriver: ”Genom att reflektera över sitt arbete med barnen och ändra sitt handlingssätt efter sina erfarenheter kan pedagogen bli alltmer medveten om barns lust och nyfikenhet, deras uttryckssätt och tankar och hur man som pedagog ska handla.” (Wehner-Godée, sid. 22) Det är precis detta vi vill uppnå!
               Det vi märkte att barnen fascinerades mycket av under hösten var en overheadapparat, att med hjälp av den och olika föremål skapa skuggor på väggen. Detta kommer vi att bygga vidare på nu i vår, ljus, skuggor och olika reflekterande material. ”Genom att den vuxne alltid utgår från dokumentationen av barnens arbete och tankar för att föra temat framåt, ges barnen makt över sitt eget lärande.” (Lenz Taguchi, sid. 53) Vi ska låta barnen föra arbetet framåt och se vart vi hamnar…
               En annan anledning till att vi använder oss av pedagogisk dokumentation är att synliggöra vår verksamhet för barn och föräldrar. Barnen i min barngrupp kan inte alltid berätta vad som hänt under dagen och då kan det vara lättare när det finns bilder som stöd.

Källor:

Varför pedagogisk dokumentation? Hillevi Lenz Taguchi, 1997

Att fånga lärandet Christina Wehner-Godée, 2000
LpFö 98 Skolverket, 2011