Reflektioner om min film

Det som har varit svårast med detta filmprojekt var att hitta på en bra story! Jag bestämde mig ganska tidigt för att jag skulle använda mig utav mina två döttrar i filmen för att slippa söka tillstånd hos föräldrar. Att hitta lärsituationer mellan en sexåring och en treåring är inte svårt, det sker dagligen, men att hitta en situation som det går att bygga en film på var lite klurigt. Jag ville göra mitt manus efter berättarkurvan som vi fick testa vid senaste träffen, där det skulle ske någon form av konflikt och konfliktupptrappning och där lärande skulle bli vändpunkten. Tillslut kom jag att tänka på att min treåring tidigare under våren lärt sig att ta fart på gungan själv och den glädje hon visat över detta. Detta skulle jag kunna bygga min film runt!

När jag väl bestämt vad min film skulle handla om skrev jag synopsis och började fila på mitt manus. Jag utgick från boken ”Manus och dramaturgi för film” (Granath 2006) och valde att använda mig av den amerikanska stilen på hur ett manus skrivs. Det var bra att tänka efter ordentligt hur jag ville ha det för det underlättade sedan filmningen, men vissa delar ändrades ändå under gång. När jag sedan gjorde bildmanuset hade jag ganska klara bilder i mitt huvud hur alla klippen skulle se ut. Jag ville använda mig av flera olika kameravinklar för att ge filmen mer liv.

När allt var klart var det dags för att börja filma. Mina döttrar tyckte att det skulle bli jätteroligt och med sexåringen var det inte några problem, men att få en treåring som precis lärt sig gunga själv agera som att hon inte kunde gunga var svårare… Det blev en hel del omtagningar och jag fick även klippa in en del stillbilder i filmen, jag ville ju inte att hon skulle ramla av gungan på riktigt!

 

När jag filmat allt var det dags att börja klippa. Först blev filmen jättelååång, alla klippen blev för långa och den var tråkig att titta på. Jag klippte ner den mer och använde mig av korta klipp och då blev den intressantare. Jag hade en bild i huvudet av hur vissa klipp skulle se ut, tex när lillasyster springer ut genom hallen och sedan fortsätter ut till gungorna. Jag ville att det skulle stämma exakt så där blev det lite finlir, inte helt lätt på iPaden!

 

När filmen var färdigklippt var det dags för ljud. Jag insåg direkt att jag inte kunde använda mig av det ljud som spelades in när jag filmade, för där är jag med och regisserar hela tiden. Istället fick storasyster agera berättarröst och det gjorde hon jättebra! Lillasyster fick också lägga på några repliker för att förstärka sina scener. ”I dramatiska scener med starka känslor finns inte plats för långa analyserande repliker, utan där är replikerna i regel korta och känslosamma.” (Granath 2006, sid 88) Jag hittade inget bakgrundsljud i imovie som jag tyckte passade in i min film, utan jag skapade eget i Garageband och då kunde jag även växla mellan dur och moll under olika delar av filmen.

 

 

Jag tycker att det har varit en rolig, men tidskrävande uppgift, att göra denna film. Jag vet att jag kommer (och har redan gjort) använda mig av imovie som dokumentationdverktyg på jobbet, men då blir det inte så mycket manus arbete, utan snarare dokumentärfilmer om våra projektarbeten.