Vilka samtal är svåra för mig? Detta var den första frågan vi fick fundera över. Min första tanke som dök upp är föräldrasamtal där det ligger en vårdnadstvist bakom där jag som professionell inte får ta ena partens parti utan bara se till hur barnet har det på förskolan. Inte lyssna på skitsnack utan bara samtala om hur jag upplever barnet under hens tid i förskolan. Fast ju mer jag tänker på det finns det samtal som jag tycker är ännu svårare tex där det förekommer mycket ilska eller sorg.
En viktig lärdom jag tar med mig är att inte låta mina egna känslor ta över samtalet, eftersom det är svårt att lyssna då!
"Starka känslor gör oss självupptagna" sa Helena. Jag måste hantera mina egna känslor innan jag kan hantera andras och jag ska inte ta över andras känslor.
En annan viktig sak är att visa respekt för varandras människovärde även om man inte är överens. Detta är, precis som diskuterades en del, lättare i samtal med barn, men inte helt lätt att visa en vuxen.
Framförallt tycker jag att föreläsningen handlade mycket om att lyssna. Att lyssna in och stanna kvar i lyssnandet. Att bekräfta utan att hålla med, utan att nonchalera någon annans känsla. Så länge det inte blir personangrepp mot mig tror jag att jag kan träna upp min förmåga att lyssna, men när någon angriper mig personligen tror jag ändå att jag tar till försvar och svarar med ilska.
"Respekt är att ta någon på allvar"
Mycket bra skrivet! Tycker Helena var fängslande och lätt att lyssna till, kunde lätt lyssnat två timmar till.
SvaraRaderaSom du skriver är det viktigt att lyssna, inte värdera eller att hålla med, utan att finnas och ta sig tid till att lyssna färdigt! Som pedagog har jag sällan tid att lyssna färdigt, ofta blir man avbruten av händelser runt omkring eller av rutiner. Men att ta sig tid till att lyssna färdigt är att respektera andra människor och att vi alla är lika värda!