När jag påbörjade den här utbildningen hade jag en föreställning av att jag som mentor mest skulle vara ett bollplank till en adept. Ju längre in i utbildningen vi kommit har jag fått en förståelse för att mentorsrollen innebär så mycket mer. ”De bör vara skickliga samtalspartners som kan lyssna och fungera som bollplank. Det är också viktigt att kunna stimulera de nya lärarnas eget tänkande genom att ställa frågor och försöka ge olika perspektiv på situationer och handlingar.” (sid. 24, Ståhle, Bronäs 2013) Just det här med att ställa frågor är något jag blivit mer uppmärksam på under utbildningen. En fråga kan ställas på många olika sätt och får då olika innebörd. Det är viktigt för mig som mentor att vara medveten om vilka frågor jag ställer, hur jag ställer dem och när jag gör det. Frågorna ska vara öppna, de ska få adepten att prata, inte bara svara ja eller nej. Under utbildningen har vi fått ta del av aktionslärande frågor och frågor från GROW modellen. Jag tycker att dessa är en bra grund att utgå ifrån och utifrån dem skapa en egen modell som passar mig.
För att kunna ställa bra frågor måste jag vara en god och aktiv lyssnare. ”Aktivt lyssnande består i att vara uppmärksam och utforskande och att ge återkoppling till den man lyssnar på.” (sid. 20, Rautalinko 2013) Genom ett aktiv lyssnande får jag ökad förståelse för adeptens perspektiv. Jag måste under lyssnandet uppmuntra adepten att gå vidare i sin berättelse. I boken Samtalsfärdigheter (Rautalinko 2013) skriver författaren att man kan använda sig av enkel eller direkt uppmuntran. Visa adepten att jag lyssnar och locka hen att berätta vidare. Även spegling är något som den boken tar upp. ”Att spegla innebär att med egna ord återberätta vad medparten har sagt.” (sid. 25, Rautalinko 2013) Vid speglingen är det viktigt att vara neutral och inte lägga in egna tolkningar och åsikter. Jag tycker att det Engquist (Om konsten att samtala, 2013) skriver om att se handlar om samma sak. I samtalet beskriver han vad han ser för dem och det leder till att de får hjälp att se något nytt.
Ett av mina viktigaste uppdrag som mentor är att skapa en god relation till adepten. Saker som kan hindra en god relation är om adepten inte känner förtroende för mig eller om hen inte är intresserad av det stöd jag som mentor kan ge. Att skapa förtroende kan jag hjälpa till med genom att visa mig intresserad av vad adepten har att komma med. ”Att bekräfta eller konfirmera människor är nog ett av de mest grundläggande förhållningssätten som krävs för en god kontakt. Med det menas att man tar en människa på allvar, men inte nödvändigtvis tycker likadant.” (sid. 74, Engquist 2013)
Mentorskapet ska utgå från adeptens behov och situation. Det är adepten som ska ansvara för vad som ska tas upp i samtalen, men jag som mentor ska ansvara för hur samtalet byggs upp. I boken Professionell vägledning (Hägg, Kouppa 2007) beskrivs en samtalsmodell som är indelad i tre faser. (sid. 43)
Fas 1 – Klargöra situationen ur klientens perspektiv
Fas 2 – Vidga perspektiv, sätta upp mål
Fas 3 – Göra en handlingsplan, ge stöd för genomförande, utvärdera
Jag tycket att det är en tydlig samtalsstruktur som jag vet att jag kommer ha användning av.
Mycket av det jag lärt mig under utbildningen kommer jag att ha nytta av i många olika samtalssituationer. När det gäller mentorssamtal under ett introduktionsår tillsammans med nyutexaminerade förskollärare tänker jag att det kan vara bra att utgå från kompetensprofilen för förskollärare som Skolverket (2013) gett ut. I samtalen väva in de fyra rubrikerna för att få en uppfattning om adeptens syn på sin förskollärarroll. Om de här samtalen ska ligga till grund för om förskolläraren ska få sin legitimation, ”Mentorn förväntas ju ge underlag till rektors bedömning.” (sid. 28, Ståhle, Bronäs 2013) behöver jag få en bild av adeptens kompetenser. Just det här med att medverka till bedömning av adepten tycker jag känns lite obehaglig. Jag är orolig över att det kan hindra en god relation till adepten om hen känner att jag finns där för att bedöma.
Det ska bli intressant att se vad Mölndals stad har för framtidsplaner för oss utbildade mentorer. Kommer det att skapas någon form av nätverk för oss mentorer där vi får möjlighet till fortsatt utveckling? ”Mentorer behöver också ett nätverk och samarbete med andra mentorer för att utvecklas i sin mentorsroll (sid. 27, Ståhle, Bronäs 2013) Jag kommer aldrig att bli ett fullfjädrat proffs på samtalsmetodik, men genom träning och diskussioner med andra i samma situation tror jag att jag kommer att utvecklas.
