Bildmanus: Jag vill också gunga!

Att arbeta med portfolio

Redan innan jag började läsa boken Att arbeta med portfolio- teori, förhållningssätt och praktik (R & B Ellmin, 2003) var jag ganska skeptisk. Portfolio var något vi började arbeta med för många år sedan på min förskola. Alla barnen hade varsin pärm som skulle ha ungefär samma innehåll, och inför varje utvecklingssamtal skulle man sätta sig med barnen och gå igenom deras dokument och göra dem medvetna om deras lärande. Vi fick aldrig detta att fungera, vi satte in bilder och teckningar, men det blev mer av ett fotoalbum, helt utan reflektion. Professor Lars Lindström skriver i boken: ”En portfolio är en mapp (pärm, kartong, cd) med en elevs arbeten och tankar som samlats in för att dokumentera elevens utveckling. Nycklebegreppet är alltså reflektion (egna tankar kring den man har gjort)…” (Ellmin 2003, sid 10) Faller man på det med reflektionen faller ju hela tanken med portfolio!

Boken har inte övertygat mig alls till att bli sugen på att arbeta med portfolio. Jag tycker att den motsäger sig själv lite. På sidan 118 refererar den till Lpfö98 ”Verksamheten skall utgå från barnens erfarenheter, intressen, behov och åsikter.” På sidan 84 visar författarna några förslag på vad en portfolio kan innehålla; barnen ska rita ett självporträtt varje år, mäta längden, skriva namnet osv. Jag anser inte att detta är att utgå från barnens intressen! Det finns barn som inte vill ”rita under tvång”, som kanske aldrig får till ett själporträtt, men som är fantastiskt duktig på att måla fåglar, jag tycker det känns förlegat!

Men hur dokumenterar och synliggör jag barnens lärande då? Jag fotar och filmar mycket med iPad och kamera. Tillsammans med mitt arbetslag reflekterar vi över vad som skett och sedan återknyter vi till barnen under tex ett stormöte. Detta dokumenteras igen och sedan reflekteras i det igen… Vi låter ofta de barnen som gjort en upptäckt berätta detta för sina kompisar och på det sätter blir de medvetna om vad de lärt sig. Vi hänger upp pedagogisk dokumentation på väggarna och sparar den digitalt.

Vi har mer eller mindre lagt ner våra pärmar, de äldsta barnen har kvar sina, men vi går mer och mer över till att bara spara digitalt. Vi har börjat utforma ett utvecklingssamtalsunderlag i Unikum som ska börja användas nästa år. Tanken är, som jag har förstått det, att i detta ska även pedagogisk dokumentation kunna sparas. Det känns modernt att inte skriva ut en massa papper och det blir lättillgängligt för föräldrarna som får egna inloggningar. Det jag kan känna som är negativt är att barnen inte lika lätt kan titta på sina dokument som de kan i en pärm.

Boken innehåller dock en massa bra tankar och idéer och jag tror verkligen att den är bra som handbok den dag man vill börja nyttja detta arbetssätt. Även om jag nu inte är så intresserad av att arbeta med portfolio kan jag ändå se en massa fördelar med arbetssättet, framför allt inom skolan. ”Porfoliometodiken gör det möjligt för varje enskild elev att synliggöra och påverka sin egen framgångsväg.” (Sid 21) Skoleleverna kan själva sköta om den och styra över dess innehåll. Författarna skriver även: ”Portfolio är en dokumentation som mer än betyg eller betygsliknande omdömen visar vad eleven är kapabel till, hur hon/han lär och utvecklas över tid och har varit delaktig i sitt eget lärande.”(sid 116) Detta tycker jag är viktigt, betygen talar om en elevs faktiska kunskap, men de säger inte mycket om hur en hen har utvecklats i sin kunskap under en period. Jag hoppas att det är viktigare att känna att man lärt sig något än vad det står för bokstav i betyget!

Det börjar arta sig...

Från att för en vecka sedan inte ha några uppslag på vad min film skulle handla om så sitter jag nu med ett nästan färdigt manus och storyboard! Nu ska jag bara få mina barn att agera...